Vad fan har hänt??

Är det bara jag eller är hela min blogg uppochner??


Bebis på G

En annan fick ju som veta idag att hon ska bli faster...!
Eller, jag har vetat det ett tag, men idag blev det officiellt.

Att bli faster, det känns...
Förjävligt!
För jag vill ju bli moster!
Det låter mycket trevligare.

Men eftersom att min bror inte är min syster.
Så får jag väl nöja mig med att vara faster då...

Och om inte någon av mina bröder har tänkt byta kön, så ser mosterfronten ganska så mörk ut.

//En väldigt stolt blivande faster

Jag överlevde...

... men det var med en hårsmån.

Besöket på arbetsförmedlingen blev jobbig som jag förutspådde.
Jag kom in dit kl. 12.45.
4 stycken före i kön.
13.45 fick jag träffa en handläggare.
Som pratade i princip bara om sig själv i 45 minuter.

Nu vet jag vad "Torkel" jobbade med förut.
Att han satte upp en pjäs och använde sig av stolar på rad för att simulera en buss.
Hur dom annonserade pjäsen, vilka som såg den, vad dom gjorde efteråt...

Jag vet också hur ett hembesök han gjorde såg ut.
Hur han kände sig efteråt.
Vad han ordnade till den stackars tjejen vars föräldrar han hade besökt.

Och det enda jag skulle göra var att verifiera mina meriter.

Då jag kände att jag inte orkade lyssna mer kände jag att det var dags att avsluta samtalet om honom (egentligen kände jag det långt innan, men ville lyssna av artighet).
Jag började plocka med mina saker, fråga om det var något mer som skulle skrivas in, be om att få tillbaka min legitimation...
Då fattade han äntligen.
Men först fick han lov att berätta att han hade pratat sen kl. 12 och tänkte gå och dricka kaffe nu.

Jag känner att det inte är underligt att väntetiden är på en timma fast det bara är 4 stycken före i kö.


I morgon...

Jag har storslagna planer för morgondagen...

Jag ska göra något som kommer att ta halva dagen.
Något som kommer att ta all kraft och energi ur mig.
Något som.. äh.. jag hatar inte gillar...

Nämligen:
Brottas med halva stans arbetslösa på arbetsförmedlingen.

Jag längtar ihjäl mig...

Noll

Jag har ingenting att skriva.
Absolut ingenting.

Hjärnan står på noll.
Absolut på noll.

Och det känns rätt bra....


Diet

Jag håller på att gå ner i vikt och det kan man ju tro bara innebär fördelar.
Men icket!

Jag har upptäckt två saker jag stör mig på:

Den första är bitterljuvt.
Mina kläder passar inte längre!
Det blir till att shoppa nytt och det kan ju vara en väldigt trevlig sysselsättning.
Om man har råd....

I och med att jag inte har tänkt stanna i vikten jag har nu så blir frågeställningen: när ska man sluta gå i för stora kläder och börja shoppa nya??!
Jag menar, jag måste ju ändå köpa nytt sen när jag nått min vikt som jag ska stanna vid...
Svårt det där.

Den andra saken är av mer kroppslig karaktär.
Nämligen mina bröst.
Dom har ändrat storlek.
Till det mindre då förstås.

Och jag vet inte om jag gillar det alls...

Examen

Eftersom att jag tog socionomexamen förra veckan men ingen form av firande ännu har blivit av tänkte jag passa på nu.
Här på bloggen i alla fall.
Diplomet kom ju med Posten idag.

Så...



GRATTIS TILL MIG!

3,5 års studier har lett till en examen och arbetslöshet.
Och studieskulder jag aldrig kommer att kunna betala tillbaka.

Men nu kan jag i alla fall kalla mig nåt.

Arbetslös

Idag ska jag klaga.

Min blogg - jag gör vad jag vill....

Efter 3,5 års studier skulle jag igår anmäla mig arbetslös.
På arbetsförmedlingen - så klart.

Efter att ha varit hos kotknäckaren kl. 9 så styrde jag bilen mot arbetsförmedlingen på stan.
Jag parkerade i närheten och betalade till kl. 11.
God tid trodde jag.

Kvart i 10 äntrade jag dörrarna in till abf men möttes av avspärrning.
De öppnade inte förrän 10 så det var bara att sätta sig ner och vänta med de sju andra personer som redan var på plats.
När klockan närmade sig 10 hade denna skara vuxit till att bli femton stycken, som alla ställde sig i kö innan jag hade hunnit fatta att det var köbildning som gällde.

När det, efter en rätt snabb, väntan blev min tur blev jag slussad till en dator för att skapa min sida.
Då jag var klar efter fem minuter så var det meningen att jag skulle hämta en kölapp för att sedan komma till en handläggare.
Jag ställde mig i kön, som var lika lång som tidigare - igen.
Kvinnan som tidigare visat mig till datorn råkade dock få syn på mig och gav mig en kölapp utan att jag behövde köa igen.
Jag fick nummer 019 och jag hade 13 stycken före mig.

Klockan var runt halv elva då jag insåg att det här kommer att ta tid....
Det var bara att masa sig ut till bilen igen för att skaffa en ny parkeringslapp.
Vilket var lättare sagt än gjort.
Inte fan hade jag några småpengar kvar, man kommer inte långt på 3 enkronor och några femtioöringar direkt.
Och inte fan tog de kort heller.
Jag fick helt enkelt köra och ställa mig i parkeringshuset en bra bit bort.

Väl tillbaka på arbetsförmedlingen trodde jag att det snart skulle vara min tur.
Jo tjena.
Nummer 9 hade just fått gå in.
Efter en dryg timmes väntan med bläddrande i den lokala tidningen varvat med kollande på lediga jobb-tavlan varvat med flitigt sms:ande med älsklingen var det äntligen min tur.
Och det tog två minuter inne hos handläggaren - max.

Men nu har man en tid för den spännande kursen "arbetssökande" iaf.

Min största fiende

Jag hatar halkan som kommer under denna tid på året.
Trots stridsutrustning i form av powerskor så händer det dagligen.
Jag halkar.

Inte så att jag ramlar i backen (det skulle ju va pinsamt).
Jag mer som tvärhalkar och styr upp det halvägs i fallet.
Det resulterar i ryggskott.

Jag har legat pall i ett par dagar nu.

Kärlek

Bloggen har blivit lidande så som jag sett många andra bloggar ha blivit.
En del på grund av semester andra på grund av sjukdom.
Och den trevligaste orsaken är min ursäkt.

Kärlek.

Jag har träffat mannen i mitt liv.
Han som ser mig som en snöflinga; unik och speciell.
Han som säger att jag har tänt ljuset.
Han som tycker att jag är för dyrbar för att förlora.
Han som älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Men nu är detta varken en singelblogg där jag tappat ämnet att skriva om eller en personlig blogg där sådant här bör tas upp, därför kommer snart ett inlägg som försöker dölja detta personliga som jag bara vill skrika ut till hela världen att jag funnit!!

Heminredningsbloggar

Jag läser sjukt många heminredningsbloggar.
Det är jättekul, men...

...vissa saker upprepas rätt ofta.

Och jag har så klart sammanställt en lista:

- Bumlinglampa

- Marimekkoskål

- Pappelinamatta

- Kitchen Aid

- Ögonkakaotavla

- Zinkhus

- Kakfat/våningsfat Babell
- Iittalalyktor

- Yankee candle

- Tavla gjord med Wordle

- Ljusstakar från ICA, ljuspunkt

- Stora bokstäver

- Tavla med eankod
- Stringhylla

- Tyget Staden

Vad har jag missat?


Nyår

Nyårsaftonen för mig och min familj var lugn.
Vi åt middag tillsammans och jag drack lite rosévin.

Min bordskavaljer för dagen var en riktigt trevlig prick.



Han presenterade sig som Sture.



Det var han som stod för uppskärandet av kalkonen.



Jag tyckte att han var riktigt stilig!



Efter maten slet han diskborsten ur näven på mig och sa: "det här tar jag hand om".



Det var då jag föll för honom....

Suck vilken natt! Vilken början på det nya året!

Sugen?

Min mamma är ju som hon vart.
I tisdags skulle hon ringa och ställa på lillebrors skoter men lyckades så där halvbra.
Hon lyckades komma till en sådan där telefonsvarare som man ska tala in sitt ärende för, ni vet.
Sedan började hon gapskratta och la på luren.

Jag som satt brevid henne hann tänka att nu jävlar har det slagit runt för henne.

Det visade sig att som ärende hade hon sagt att hon ville sätta på en skoter.
Ni vet.
I stället för att ställa på.

Det har vi skrattat gott åt sedan dess.

RSS 2.0