Jag skulle aldrig kunna skapa en blogg med en speciell inrikting.
Anledningarna är många.

Heminredningsblogg:
- Jag bor i ettt vardagsrum med ytterligare 3 grabbar i hushållet.
- Jag har inte tagit hit några av mina möbler, knappt några av mina saker heller.
- Vi ska snart flytta till en större lägenhet.
- Det krävs pengar för att handla nya saker hela tiden, för att kunna pyssla ihop något, för att göra något som har med saker att göra överhuvudtaget.

Modeblogg:
- Jag klär mig som en kratta.
- Det krävs pengar för att köpa nytt att visa upp.
- Jag har inte köpt något nytt på några månader, hur kul är det att visa upp sin gamla garderob hela tiden?

Matblogg:
- Det är oftast min gubbe som lagar all mat.
- Jag äter inte så variationsrikt just nu då jag ska ner i vikt.
- Jag kommer sällan på nya rätter.

Personlig blogg:
- Jag har inget intressant att skriva om.
- Jag har inget behov av att skriva om mig själv, om vad jag gjort, känner, tänker....

Men framför allt:
- Jag skulle aldrig klara av att uppdatera bloggen varje dag, helst ska det ju vara ett par inlägg per dag.

En blogg med få uppdateringar lockar ingen.
En blogg med bara svammel lockar nog ingen heller.
En blogg utan innehåll lockar ingen.

Så.. Varför skriver jag??

Ibland önskar jag att jag hade en sån här:



Och att Tindra var radiostyrd.

Va mycket enklare allt skulle vara då....

Man kan tro att denna dagen ska betyda otur.
Men inte för mig.

Dagen började i och för sig med att jag fick lov att kliva upp väldigt tidigt.
Men det är enligt mitt synsätt och inget som alla skulle hålla med mig om.
Ett besök på arbetsförmedlingen gjorde att mina dumma tankar om dom svajade en aning.
Min handläggare var både praktisk, rationell och snabb.

Efter det hade jag ett inbokat möte med en naprapat som för mig var ny.
Han var väldigt duktig och ryggen känns helt OK.
Det blir fler besök hos honom framöver.

Solen skiner.
Jag är mätt.
Gubben kommer hem i kväll.
Jag står med i tidningen som nyutexad socionom.
Jag är älskad.

Så vad kan man klaga på?

Annat är det för en av grabbarna jag bor med. Han förärades med en p-böter idag.

Min man fick se en bild en gång på mig i en bil.
Han frågade genast vad det var för bil.
Jag svarade så klart - "vet inte, den var vit i alla fall..."

SÅ mycket bryr jag mig om bilar.
Det är inte första gången jag svarar på det sättet.
Orka kolla bilmärke liksom.

Men, jag verkar inte vara ensam:



Det känns tryggt...

Baksidan med att behöva få pengar från a-kassan är att jag nu har levt på min kille och min pappa i snart tre veckor.
Jag har även en hög med obetalda räkningar.
Och ett stort tryck från arbetsförmedlingen.

Jag vill ha ett jobb.

NU!

Grannen under oss har bara torkade krukväxter i sitt köksfönster...



Himla dekorativt tycker jag....

~MADELiNO~ skrev ett inlägg om relationsstatus på facebook.
En helgalen idé som jag gillar.

I alla fall så fick det mig att fundera på en sak.
För visst är världen bra konstig då man får veta att ens kusin inte är tillsammans med sin käresta längre.
Via facebookstatusen...

Knepigt

Ni vet såna där dörrar som det står drag alternativt tryck på...?

Jag gillar inte såna...

För det händer, rätt ofta, att jag läser exempelvis drag.
Men lik förbannat så trycker jag.

Det funkar aldrig...

Idag har min kära man blivit varslad....

Det tar vi en tyst minut för.

-

-

-

-

-

Faaaaaaaan!!

Jag och min kille bor i ett kollektiv.
Det är jag, han och två till grabbar.
I en trea (i en fyra i maj).

Min man jobbar treskift vilket innebär:
Förmiddag 06:00-02:00
Eftermiddag 02:00-23:00
Natt 23:00-06:00

Jag försöker hålla mig till hans tider nu när jag liks är arbetslös och inte har några tider att passa.
Man vill ju hinna ses och umgås ju.

De andra två herrarna i vårat kollektiv är också arbetslösa.
Och dom har sina egna tider.

Exempel från idag (jag kallar dom B1 och B2, varför? För att jag har lust).

B1 är vaken då jag och min man stiger upp vid elva. Oklart hur länge han har varit vaken. Har för mig att B1 sa något om att somna vid 3-tiden och vakna vid 6-tiden inte är så kul.

Nu, klockan 20, börjar det röras i köket. Det är B2 som lagar mat. Han har just vaknat.

B2 frågar om B1 har sovit hela dagen och jag berättar det ovanstående om B1. B1 sover tydligen nu igen.

Inte underligt att vi knappt ses alla på en gång...

I går när jag skulle gå ut med Tindra passade jag på att ta med mig soporna.
På väg till soprummet passerade jag ett fönster.
Där det satt en man.
Och åt.
Med en katt på axeln....



Det händer inte varje dag...

Ikväll fäljde jag med min kära far till stugan.
Vi tog en promenad på isen runt udden.
Det knastrade under fötterna, det var stjärnklart och snön glittrade i månens sken.
Tindra sprang runt med en leksak och busade med oss.

Helt plötsligt frågade pappa hur det stod till med min stjärnbildskunskap.
- Vart är stora Karlavagnen? frågade pappa.
- Där, svarade jag pekandes efter en liten piruettsnurr.
- Vart är lilla Karlavagnen? testade pappa mig.
- Där, svarade jag pekandes.



Vi gick en bit till och jag väntade ivrigt på nästa stjärnbild han skulle fråga efter.
Men det kom ingen fråga från min far.

Men själv fick jag lov att fråga:
- Pappa, kan du ingen mer??
- Nää, svarade han fnissandes.