Min mamma är ju som hon vart.
I tisdags skulle hon ringa och ställa på lillebrors skoter men lyckades så där halvbra.
Hon lyckades komma till en sådan där telefonsvarare som man ska tala in sitt ärende för, ni vet.
Sedan började hon gapskratta och la på luren.

Jag som satt brevid henne hann tänka att nu jävlar har det slagit runt för henne.

Det visade sig att som ärende hade hon sagt att hon ville sätta på en skoter.
Ni vet.
I stället för att ställa på.

Det har vi skrattat gott åt sedan dess.