... men det var med en hårsmån.

Besöket på arbetsförmedlingen blev jobbig som jag förutspådde.
Jag kom in dit kl. 12.45.
4 stycken före i kön.
13.45 fick jag träffa en handläggare.
Som pratade i princip bara om sig själv i 45 minuter.

Nu vet jag vad "Torkel" jobbade med förut.
Att han satte upp en pjäs och använde sig av stolar på rad för att simulera en buss.
Hur dom annonserade pjäsen, vilka som såg den, vad dom gjorde efteråt...

Jag vet också hur ett hembesök han gjorde såg ut.
Hur han kände sig efteråt.
Vad han ordnade till den stackars tjejen vars föräldrar han hade besökt.

Och det enda jag skulle göra var att verifiera mina meriter.

Då jag kände att jag inte orkade lyssna mer kände jag att det var dags att avsluta samtalet om honom (egentligen kände jag det långt innan, men ville lyssna av artighet).
Jag började plocka med mina saker, fråga om det var något mer som skulle skrivas in, be om att få tillbaka min legitimation...
Då fattade han äntligen.
Men först fick han lov att berätta att han hade pratat sen kl. 12 och tänkte gå och dricka kaffe nu.

Jag känner att det inte är underligt att väntetiden är på en timma fast det bara är 4 stycken före i kö.