Baksidan
Jag har även en hög med obetalda räkningar.
Och ett stort tryck från arbetsförmedlingen.
Jag vill ha ett jobb.
NU!
Var god drag...
Jag gillar inte såna...
För det händer, rätt ofta, att jag läser exempelvis drag.
Men lik förbannat så trycker jag.
Det funkar aldrig...
Varsel...
Det tar vi en tyst minut för.
-
-
-
-
-
Faaaaaaaan!!
Vad fan har hänt??
Är det bara jag eller är hela min blogg uppochner??
Jag överlevde...
... men det var med en hårsmån.
Besöket på arbetsförmedlingen blev jobbig som jag förutspådde.
Jag kom in dit kl. 12.45.
4 stycken före i kön.
13.45 fick jag träffa en handläggare.
Som pratade i princip bara om sig själv i 45 minuter.
Nu vet jag vad "Torkel" jobbade med förut.
Att han satte upp en pjäs och använde sig av stolar på rad för att simulera en buss.
Hur dom annonserade pjäsen, vilka som såg den, vad dom gjorde efteråt...
Jag vet också hur ett hembesök han gjorde såg ut.
Hur han kände sig efteråt.
Vad han ordnade till den stackars tjejen vars föräldrar han hade besökt.
Och det enda jag skulle göra var att verifiera mina meriter.
Då jag kände att jag inte orkade lyssna mer kände jag att det var dags att avsluta samtalet om honom (egentligen kände jag det långt innan, men ville lyssna av artighet).
Jag började plocka med mina saker, fråga om det var något mer som skulle skrivas in, be om att få tillbaka min legitimation...
Då fattade han äntligen.
Men först fick han lov att berätta att han hade pratat sen kl. 12 och tänkte gå och dricka kaffe nu.
Jag känner att det inte är underligt att väntetiden är på en timma fast det bara är 4 stycken före i kö.
Arbetslös
Min blogg - jag gör vad jag vill....
Efter 3,5 års studier skulle jag igår anmäla mig arbetslös.
På arbetsförmedlingen - så klart.
Efter att ha varit hos kotknäckaren kl. 9 så styrde jag bilen mot arbetsförmedlingen på stan.
Jag parkerade i närheten och betalade till kl. 11.
God tid trodde jag.
Kvart i 10 äntrade jag dörrarna in till abf men möttes av avspärrning.
De öppnade inte förrän 10 så det var bara att sätta sig ner och vänta med de sju andra personer som redan var på plats.
När klockan närmade sig 10 hade denna skara vuxit till att bli femton stycken, som alla ställde sig i kö innan jag hade hunnit fatta att det var köbildning som gällde.
När det, efter en rätt snabb, väntan blev min tur blev jag slussad till en dator för att skapa min sida.
Då jag var klar efter fem minuter så var det meningen att jag skulle hämta en kölapp för att sedan komma till en handläggare.
Jag ställde mig i kön, som var lika lång som tidigare - igen.
Kvinnan som tidigare visat mig till datorn råkade dock få syn på mig och gav mig en kölapp utan att jag behövde köa igen.
Jag fick nummer 019 och jag hade 13 stycken före mig.
Klockan var runt halv elva då jag insåg att det här kommer att ta tid....
Det var bara att masa sig ut till bilen igen för att skaffa en ny parkeringslapp.
Vilket var lättare sagt än gjort.
Inte fan hade jag några småpengar kvar, man kommer inte långt på 3 enkronor och några femtioöringar direkt.
Och inte fan tog de kort heller.
Jag fick helt enkelt köra och ställa mig i parkeringshuset en bra bit bort.
Väl tillbaka på arbetsförmedlingen trodde jag att det snart skulle vara min tur.
Jo tjena.
Nummer 9 hade just fått gå in.
Efter en dryg timmes väntan med bläddrande i den lokala tidningen varvat med kollande på lediga jobb-tavlan varvat med flitigt sms:ande med älsklingen var det äntligen min tur.
Och det tog två minuter inne hos handläggaren - max.
Men nu har man en tid för den spännande kursen "arbetssökande" iaf.
Min största fiende
Trots stridsutrustning i form av powerskor så händer det dagligen.
Jag halkar.
Inte så att jag ramlar i backen (det skulle ju va pinsamt).
Jag mer som tvärhalkar och styr upp det halvägs i fallet.
Det resulterar i ryggskott.
Jag har legat pall i ett par dagar nu.
Resan till stora staden
Bilen som var lånad, hade ingen fungerande fläkt.
Mamma ringde honom som vi lånat bilen av och fick svaret att vi skulle prova att banka på instrumentbrädan.
Och om vi såg något gupp kunde vi gärna köra i det.
Då brukade fläkten gå i gång.
Ingen fläkt resulterar i ingen värme.
Vi fick skrapa rutorna från insidan.
Dagen till ära hade jag klänning, strumpbyxor och inte allt för varma knähöga stövlar.
Tårna var de som tog mest stryk.
Tills jag kom på en rätt fungerande lösning!
Tindra låg i baksätet och frös.
Jag hade tagit med en skiva som jag hade tänkt att vi skulle lyssna på.
Det jag inte visste var att han inte hade någon cd-spelare.
Det blev radio hela vägen.
Och inte vilken kanal som helst!
Halvvägs till den stora staden stannade vi i den lilla staden för att hämta upp lillebror + kompis.
Då jag skulle ta av mig bältet märkte jag att det satt fast.
I jackfickan.
Då vi hämtat upp grabbarna så blev det fullt i baksätet.
Vi fick ju inte upp skuffen.
Tindra tyckte att det var rätt trångt.
Efter 17 mil började värmen fungera och vi kunde äntligen ta av oss jackor, halsdukar och vantar.
Resten av resan förflöt rätt bra.
Vi kom hem hela och rena i alla fall....
Bytes
Ny rygg.
Som pallar lyft.
Och halka.
Finnes:
Rygg, inklusive smärta.
Fin som prydnad.
Tatuering på köpet vid snabb affär.
Jo men visst....
Och jag tappade den.
I badkaret.
Som jag höll på att fylla med vatten...
Standup
Som gick med dubbla linser dagen efter.
Och undrade varför allt var så suddigt.
Tills hon tagit ur det första paret på kvällen och såg att hon fortfarande hade linser på.
Det fortsätter....
Det måste vara samma som är ute efter mig igen.
Samma som gör slut på rullarna.
Jag skulle hämta mamma efter jobbet.
Skrapade bilrutorna.
Satte mig i bilen.
La vantarna på passagerarsätet.
Då vi kom hem och jag skulle ta mina vantar fanns det bara en kvar.
Vänstervanten.
Högervanten fanns inte någonstans.
Varken bak eller fram i bilen.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: HUR ÄR DET MÖJLIGT?!
Toarullemysteriet
Och jag måste byta rulle.
Oavsett om jag går på toan här uppe eller den där nere.
Alltid samma sak.
Hur är det möjligt?
Basdunk + studiero = osant
Grannen leker rockkonsert.
Det enda jag hör är basen.
Min studiero är inte på topp direkt.
Bada
Det är varm, avkopplande, skönt...
Inte lika fullt så skönt är det att vakna i samma badkar efter att ha råkat sova ett tag.
Att man sen känner sig som ett kallt litet russin gör inte upplevelsen bättre.
Tjyvjävlar
Gaaaaah!!! Nu har dom gjort det igen!! Jag blir SÅ less!
Jag har nu flyttat till min by, bråkar med skruvar, banankartonger och mamma. Till råga på allt så ser jag att min nya skjorta är stulen, förmodligen hemma i tvättstuga igen. Jag tvättade i onsdags men hann inte med mina vita tröjor så dom låg i tvättkorgen, skitiga medan det andra tvättades. Vem fan snor skitiga kläder??!! (Har jag en stalker?) Jag hann använda skjortan en (1) gång och trivdes riktigt bra i den. Hur kommer det sig att dom prickar av just mina nyköpta kläder??
Vad fan ska jag nu ha på mig första dagen på praktiken?
Och hur fan ska jag få tag på en ny? Jag har ju som flyttat ifrån alla affärer...
Fan
Jag har blivit avstulen två tröjor.
Från torkrummet.
Den ena var min dyraste och min favorit.
Varför känns det jämt som om det är nån som jävlas med mig?
Trauma
Jag tycker det kan vara gott med en cig.
Ibland.
Speciellt på helger.
Idag hade jag helgkänsla.
Det är inte konstigt.
Hela veckans dagar har varit upp och ned.
Jag hade onsdag i tisdags, måndag på onsdagen, fredag idag osv.
Ibland förstår jag inte hur jag kan överleva i detta samhälle.
Idag hade jag fredag som sagt.
Helg.
Prommis med Tindra.
En cig.
Tänder ciggen.
Och håller på att bli av med näshåren.
Det hade varit traumatiskt.
Visst är det kul när tändarlågan är uppskruvad på max?
Spegel, spegel på väggen där...
Jag har just klivit ur duschen hemma hos mamma.
Strukit av mig vattnet.
Tittar mig i spegeln.
Superspegeln som jag hatar.
Allt syns.
Helt plötsligt har jag 17 nya finnar som jag inte hade då jag kollade mig i spegeln på övervåningen.
Det mörka under ögonen är VERKLIGEN mörkt.
Allt hår syns.
Det är skitabra då man ska plocka ögonbrynen.
Annars är jag gärna utan.
Jag lever hellre i tron om att finnarna inte syns.
Det man inte ser...
Stoppljus
Jag tänker på detta ofta. För det händer stup i kvarten.
Det är störande. Det är irriterande. Det slår aldrig fel.
Jag pratar om STOPPLJUS.
Man väntar och väntar och väntar och väntar. Man väntar en evighet.
Och just som man tittar bort blir det gult.
Är det inte TYPISKT??
