Idag ska jag klaga.

Min blogg - jag gör vad jag vill....

Efter 3,5 års studier skulle jag igår anmäla mig arbetslös.
På arbetsförmedlingen - så klart.

Efter att ha varit hos kotknäckaren kl. 9 så styrde jag bilen mot arbetsförmedlingen på stan.
Jag parkerade i närheten och betalade till kl. 11.
God tid trodde jag.

Kvart i 10 äntrade jag dörrarna in till abf men möttes av avspärrning.
De öppnade inte förrän 10 så det var bara att sätta sig ner och vänta med de sju andra personer som redan var på plats.
När klockan närmade sig 10 hade denna skara vuxit till att bli femton stycken, som alla ställde sig i kö innan jag hade hunnit fatta att det var köbildning som gällde.

När det, efter en rätt snabb, väntan blev min tur blev jag slussad till en dator för att skapa min sida.
Då jag var klar efter fem minuter så var det meningen att jag skulle hämta en kölapp för att sedan komma till en handläggare.
Jag ställde mig i kön, som var lika lång som tidigare - igen.
Kvinnan som tidigare visat mig till datorn råkade dock få syn på mig och gav mig en kölapp utan att jag behövde köa igen.
Jag fick nummer 019 och jag hade 13 stycken före mig.

Klockan var runt halv elva då jag insåg att det här kommer att ta tid....
Det var bara att masa sig ut till bilen igen för att skaffa en ny parkeringslapp.
Vilket var lättare sagt än gjort.
Inte fan hade jag några småpengar kvar, man kommer inte långt på 3 enkronor och några femtioöringar direkt.
Och inte fan tog de kort heller.
Jag fick helt enkelt köra och ställa mig i parkeringshuset en bra bit bort.

Väl tillbaka på arbetsförmedlingen trodde jag att det snart skulle vara min tur.
Jo tjena.
Nummer 9 hade just fått gå in.
Efter en dryg timmes väntan med bläddrande i den lokala tidningen varvat med kollande på lediga jobb-tavlan varvat med flitigt sms:ande med älsklingen var det äntligen min tur.
Och det tog två minuter inne hos handläggaren - max.

Men nu har man en tid för den spännande kursen "arbetssökande" iaf.