Jag skulle aldrig kunna skapa en blogg med en speciell inrikting.
Anledningarna är många.

Heminredningsblogg:
- Jag bor i ettt vardagsrum med ytterligare 3 grabbar i hushållet.
- Jag har inte tagit hit några av mina möbler, knappt några av mina saker heller.
- Vi ska snart flytta till en större lägenhet.
- Det krävs pengar för att handla nya saker hela tiden, för att kunna pyssla ihop något, för att göra något som har med saker att göra överhuvudtaget.

Modeblogg:
- Jag klär mig som en kratta.
- Det krävs pengar för att köpa nytt att visa upp.
- Jag har inte köpt något nytt på några månader, hur kul är det att visa upp sin gamla garderob hela tiden?

Matblogg:
- Det är oftast min gubbe som lagar all mat.
- Jag äter inte så variationsrikt just nu då jag ska ner i vikt.
- Jag kommer sällan på nya rätter.

Personlig blogg:
- Jag har inget intressant att skriva om.
- Jag har inget behov av att skriva om mig själv, om vad jag gjort, känner, tänker....

Men framför allt:
- Jag skulle aldrig klara av att uppdatera bloggen varje dag, helst ska det ju vara ett par inlägg per dag.

En blogg med få uppdateringar lockar ingen.
En blogg med bara svammel lockar nog ingen heller.
En blogg utan innehåll lockar ingen.

Så.. Varför skriver jag??

Man kan tro att denna dagen ska betyda otur.
Men inte för mig.

Dagen började i och för sig med att jag fick lov att kliva upp väldigt tidigt.
Men det är enligt mitt synsätt och inget som alla skulle hålla med mig om.
Ett besök på arbetsförmedlingen gjorde att mina dumma tankar om dom svajade en aning.
Min handläggare var både praktisk, rationell och snabb.

Efter det hade jag ett inbokat möte med en naprapat som för mig var ny.
Han var väldigt duktig och ryggen känns helt OK.
Det blir fler besök hos honom framöver.

Solen skiner.
Jag är mätt.
Gubben kommer hem i kväll.
Jag står med i tidningen som nyutexad socionom.
Jag är älskad.

Så vad kan man klaga på?

Annat är det för en av grabbarna jag bor med. Han förärades med en p-böter idag.

Min man fick se en bild en gång på mig i en bil.
Han frågade genast vad det var för bil.
Jag svarade så klart - "vet inte, den var vit i alla fall..."

SÅ mycket bryr jag mig om bilar.
Det är inte första gången jag svarar på det sättet.
Orka kolla bilmärke liksom.

Men, jag verkar inte vara ensam:



Det känns tryggt...

Baksidan med att behöva få pengar från a-kassan är att jag nu har levt på min kille och min pappa i snart tre veckor.
Jag har även en hög med obetalda räkningar.
Och ett stort tryck från arbetsförmedlingen.

Jag vill ha ett jobb.

NU!

Ni vet såna där dörrar som det står drag alternativt tryck på...?

Jag gillar inte såna...

För det händer, rätt ofta, att jag läser exempelvis drag.
Men lik förbannat så trycker jag.

Det funkar aldrig...

Idag har min kära man blivit varslad....

Det tar vi en tyst minut för.

-

-

-

-

-

Faaaaaaaan!!

Jag och min kille bor i ett kollektiv.
Det är jag, han och två till grabbar.
I en trea (i en fyra i maj).

Min man jobbar treskift vilket innebär:
Förmiddag 06:00-02:00
Eftermiddag 02:00-23:00
Natt 23:00-06:00

Jag försöker hålla mig till hans tider nu när jag liks är arbetslös och inte har några tider att passa.
Man vill ju hinna ses och umgås ju.

De andra två herrarna i vårat kollektiv är också arbetslösa.
Och dom har sina egna tider.

Exempel från idag (jag kallar dom B1 och B2, varför? För att jag har lust).

B1 är vaken då jag och min man stiger upp vid elva. Oklart hur länge han har varit vaken. Har för mig att B1 sa något om att somna vid 3-tiden och vakna vid 6-tiden inte är så kul.

Nu, klockan 20, börjar det röras i köket. Det är B2 som lagar mat. Han har just vaknat.

B2 frågar om B1 har sovit hela dagen och jag berättar det ovanstående om B1. B1 sover tydligen nu igen.

Inte underligt att vi knappt ses alla på en gång...

En annan fick ju som veta idag att hon ska bli faster...!
Eller, jag har vetat det ett tag, men idag blev det officiellt.

Att bli faster, det känns...
Förjävligt!
För jag vill ju bli moster!
Det låter mycket trevligare.

Men eftersom att min bror inte är min syster.
Så får jag väl nöja mig med att vara faster då...

Och om inte någon av mina bröder har tänkt byta kön, så ser mosterfronten ganska så mörk ut.

//En väldigt stolt blivande faster

Jag har storslagna planer för morgondagen...

Jag ska göra något som kommer att ta halva dagen.
Något som kommer att ta all kraft och energi ur mig.
Något som.. äh.. jag hatar inte gillar...

Nämligen:
Brottas med halva stans arbetslösa på arbetsförmedlingen.

Jag längtar ihjäl mig...

Jag håller på att gå ner i vikt och det kan man ju tro bara innebär fördelar.
Men icket!

Jag har upptäckt två saker jag stör mig på:

Den första är bitterljuvt.
Mina kläder passar inte längre!
Det blir till att shoppa nytt och det kan ju vara en väldigt trevlig sysselsättning.
Om man har råd....

I och med att jag inte har tänkt stanna i vikten jag har nu så blir frågeställningen: när ska man sluta gå i för stora kläder och börja shoppa nya??!
Jag menar, jag måste ju ändå köpa nytt sen när jag nått min vikt som jag ska stanna vid...
Svårt det där.

Den andra saken är av mer kroppslig karaktär.
Nämligen mina bröst.
Dom har ändrat storlek.
Till det mindre då förstås.

Och jag vet inte om jag gillar det alls...

Idag ska jag klaga.

Min blogg - jag gör vad jag vill....

Efter 3,5 års studier skulle jag igår anmäla mig arbetslös.
På arbetsförmedlingen - så klart.

Efter att ha varit hos kotknäckaren kl. 9 så styrde jag bilen mot arbetsförmedlingen på stan.
Jag parkerade i närheten och betalade till kl. 11.
God tid trodde jag.

Kvart i 10 äntrade jag dörrarna in till abf men möttes av avspärrning.
De öppnade inte förrän 10 så det var bara att sätta sig ner och vänta med de sju andra personer som redan var på plats.
När klockan närmade sig 10 hade denna skara vuxit till att bli femton stycken, som alla ställde sig i kö innan jag hade hunnit fatta att det var köbildning som gällde.

När det, efter en rätt snabb, väntan blev min tur blev jag slussad till en dator för att skapa min sida.
Då jag var klar efter fem minuter så var det meningen att jag skulle hämta en kölapp för att sedan komma till en handläggare.
Jag ställde mig i kön, som var lika lång som tidigare - igen.
Kvinnan som tidigare visat mig till datorn råkade dock få syn på mig och gav mig en kölapp utan att jag behövde köa igen.
Jag fick nummer 019 och jag hade 13 stycken före mig.

Klockan var runt halv elva då jag insåg att det här kommer att ta tid....
Det var bara att masa sig ut till bilen igen för att skaffa en ny parkeringslapp.
Vilket var lättare sagt än gjort.
Inte fan hade jag några småpengar kvar, man kommer inte långt på 3 enkronor och några femtioöringar direkt.
Och inte fan tog de kort heller.
Jag fick helt enkelt köra och ställa mig i parkeringshuset en bra bit bort.

Väl tillbaka på arbetsförmedlingen trodde jag att det snart skulle vara min tur.
Jo tjena.
Nummer 9 hade just fått gå in.
Efter en dryg timmes väntan med bläddrande i den lokala tidningen varvat med kollande på lediga jobb-tavlan varvat med flitigt sms:ande med älsklingen var det äntligen min tur.
Och det tog två minuter inne hos handläggaren - max.

Men nu har man en tid för den spännande kursen "arbetssökande" iaf.

Jag hatar halkan som kommer under denna tid på året.
Trots stridsutrustning i form av powerskor så händer det dagligen.
Jag halkar.

Inte så att jag ramlar i backen (det skulle ju va pinsamt).
Jag mer som tvärhalkar och styr upp det halvägs i fallet.
Det resulterar i ryggskott.

Jag har legat pall i ett par dagar nu.

Bloggen har blivit lidande så som jag sett många andra bloggar ha blivit.
En del på grund av semester andra på grund av sjukdom.
Och den trevligaste orsaken är min ursäkt.

Kärlek.

Jag har träffat mannen i mitt liv.
Han som ser mig som en snöflinga; unik och speciell.
Han som säger att jag har tänt ljuset.
Han som tycker att jag är för dyrbar för att förlora.
Han som älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Men nu är detta varken en singelblogg där jag tappat ämnet att skriva om eller en personlig blogg där sådant här bör tas upp, därför kommer snart ett inlägg som försöker dölja detta personliga som jag bara vill skrika ut till hela världen att jag funnit!!

Jag läser sjukt många heminredningsbloggar.
Det är jättekul, men...

...vissa saker upprepas rätt ofta.

Och jag har så klart sammanställt en lista:

- Bumlinglampa

- Marimekkoskål

- Pappelinamatta

- Kitchen Aid

- Ögonkakaotavla

- Zinkhus

- Kakfat/våningsfat Babell
- Iittalalyktor

- Yankee candle

- Tavla gjord med Wordle

- Ljusstakar från ICA, ljuspunkt

- Stora bokstäver

- Tavla med eankod
- Stringhylla

- Tyget Staden

Vad har jag missat?

Min mamma är ju som hon vart.
I tisdags skulle hon ringa och ställa på lillebrors skoter men lyckades så där halvbra.
Hon lyckades komma till en sådan där telefonsvarare som man ska tala in sitt ärende för, ni vet.
Sedan började hon gapskratta och la på luren.

Jag som satt brevid henne hann tänka att nu jävlar har det slagit runt för henne.

Det visade sig att som ärende hade hon sagt att hon ville sätta på en skoter.
Ni vet.
I stället för att ställa på.

Det har vi skrattat gott åt sedan dess.

Jag hade tänkt göra en sån där fint photoshoppad bild med några champagneglas/serpentiner/fyrverkerier på och önska alla ett gott nytt år. 
 
Men i och med att jag varken har
1. photoshop
2. kan hantera photoshop 
3. inte heller någon ork att göra nån om jag hade kunnat

så får ni faktiskt låtsas att det är en sån fin bild ni ser nu när jag önskar er alla ett:

Gott Nytt År!

Pöss

En summering av årets julkort sitter väl på sin plats just nu.
Jag räknar till hela 3 julkort.
Alla via mail..

Vad händer?